Ängelholmsglass
Studiebesök den 13 juni 2009
Carl-Gustav Gudmundsson hade vänligheten att visa oss runt. Vi valde en lördag, eftersom det var för långt att åka en kväll efter en arbetsdag. Man hade en viss produktion den dagen: 1-liters, men de övriga linjerna stod stilla.
Carl berättade att hans far varit med att starta företaget. Man har 21 anställda. Personalstyrkan fördubblas under sommaren.
Man tillverkar 1 200 000 liter glass om året. Man tillverkar 2400 - 3600 strutar i timmen (variationen i kapaciteten beror på strut-storleken).
Man har viss legotillverkning, till exempel glasstårtor till MacDonalds. Detta är en merit och öppnar för fler möjligheter.
Man håller med 800 frysboxar ute. Ingen frysbox, ingen glass levererad.
Jag filmade besöket (länk nedan). Tyvärr var ljudet på filmen alldeles för bullrigt, så jag tog inte med det. Få se om jag lyckas göra om filmen senare.
Värt att notera på filmen:
Efter strut-tillverkningen, i början av filmen, som inte var i gång då vi var där, visas ett kylrum med roterande banor, inte alltför olikt Tetra Pak Helix ackumulatorer.
Det stora hjulet med de runda hålen är formar för att tillverka glasspinnar (lite längre fram i filmen). Ett bad med flytande salt kyler ner glassmassan under den skiva som visas. Carl föredrog salt, för en eventuell läcka i formarna kommer att smaka direkt, utan att vara giftig. Det finns andra sorters flytande kylmedel. I massan trycks pinnar av bok ner. För att kunna få upp glasspinnarna passerar hjulet ett bad med varmt salt, som hastigt värmer upp formen. Efter denna sekvens på filmen syns ett hjul, ställt mot väggen, med formar för större pinnglassar.
Längre fram i filmen visas hur man fyller på enliters glass i plastburkar. Dessa plockas för hand in i en kylmaskin. Vid fyllningen i plastburkarna är massan omkring fyra grader.
Som hastigast var vi inne i ett stort kylrum med minus 25 grader.
Det ska också nämnas att vi blev bjudna på glass.
Det finns också möjlighet att köpa glass där, aningen billigare än i butikerna.
Man sysslar inte med att tillverka laktosfri glass. Det går inte att ha vanlig och laktosfri glass i samma lokaler, eftersom damm från vanlig glasstillverkning stör mätningarna. Vid frågan om hur lite laktos som är acceptabelt vid laktosfri glass (alltså gränsvärde), får man inget svar, bara att man hittat spår av laktos. Alltså får man tillverka laktosfri glass i separata lokaler, och Ängelholm valde att inte tillverka den sorten. Man har tillräckligt trångt i lokalerna som det är, och har byggt till en gång.
Glassen i Ängelholm kan doppas i bad om man till exempel vill ha choklad på. Vill man ha ett tjockare lager än vad det kan bli vid doppning, kan man först hälla det som ska var höljet i formarna (det omnämnda hjulet med formarna som syns på filmen), och sedan suga upp det som inte stelnat. Man får då skal med tjocklekar på ett par millimeter. Carl berättade att man provat den metoden, men munstyckena som ska suga upp massan som inte stelnat ur formarna sätts ofta igen, så Ängelholm valde att inte ha den tillverkningen. Underförstått att det som sedan ska vara i mitten av glasspinnen sedan hälls i det skal som finns kvar i formen.
Alternativt, om man vill ha ett tjockt skal på en glass, är att doppa glassen i flytande kväve, och sedan doppa den i till exempel flytande choklad. Detta kan upprepas tills man fått ett lagom tjockt skal, på upp till ett par mm (1-3 doppningar). Men Ängelholm har inte denna metoden heller, eftersom folk kan förlora fingrarna i det flytande kvävet.
Tack Carl för guidningen. Det var ett intressant besök, som jag längtat länge efter!
Ny filmsnutt. Ljudet blir tyvärr inte mycket bättre. Det var mycket brus i lokalen. Men nu är det i varje fall ljud med. Tillagt i slutet av filmen en videosnutt som Olof Göstasson tog då vi fikade, samt lite bilder som han tog då vi handlade glass.
Stefan