TTF
Studiebesök hos Onrox den 22 nov 2007
Det var Stefan Bergström (rutig väst) som hade vänligheten att ta emot oss och visa oss runt.
Onrox utvecklar, producerar och marknadsför elektronik.
Man måste ha speciella skor mot statisk elektricitet, likaså jordade handledsband och speciella kläder. Vi fick inte rör något under vårt besök, med risk för att statisk elektricitet skulle ändra något programmerat minne.
Onrox har 100 anställda.
Exempel på tillverkning är kretskort till Tetra Pak, biljettautomater i bussar och Securitas brandlarmcentraler.
Miljökrav är att nykonstruerade kretskort måste vara blyfria. Man lödar då med en legering av silver och tenn, vilken är mindre följsam än om bly hade varit inblandad. Komponenterna kan nämligen röra sig om de blir varma. Lödningen kan ske i ugnar, där temperatur och tid är kritiska. Tenn-silver-legeringar har en tolerans på ett par grader. Ett par grader fel eller ett par sekunder fel gör att lödningarna inte blir optimala. En lösning är ett bad, där en vätska blir en gas vid en viss temperatur. Genom att blanda två vätskor kan man styra den kritiska temperaturen. Här spelar tiden mindre roll.
Man kan löda för hand eller med automater. I automaterna lägger man in kretskorten på skivor, som rör sig i x- och y-led. Komponenterna som ska lödas på ser ut som 8 mm eller 16 mms filmrullar. Dessa köps från Malaysia. 16 sådana rullar kan placeras i en inmatningsenhet. 12 inmatningsenheter kan finnas på en maskin. Först förklarar man för maskinen var varje kretskort ligger. De kan vara vridna nittio grader. Två kryss på varje kretskort hjälper till med indikeringen. Komponenterna kan vara motstånd, transistorer eller batterier. Vid produktion kontrollerar kameror att upp till 16 enheter har tagits. Har en fallit av, kommer automaterna ihåg vad som fattas. Monteringsarmarna rör sig i y-led och kan vridas. Den minsta komponent vi såg var under 1 mm. Den mest komplicerade i automaterna var en kub på 5 mm med 100 punkter som skulle lödas.
Mer komplicerade komponenter får man löda för hand.
Även komponenter som inte är programmeringsbara för automater får lödas för hand. Ibland under mikroskop.
Stefan visade några lagerhyllor. 90% var till Tetra Pak, eftersom man inte startade någon tillverkning för att göra en enda komponent, utan gjorde kanske 10 st.
I andra skalan var tillbehör till mobiltelefoner och datorer: då man satt igång massproduktion var komponenten redan föråldrad och tillverkningen fick avbrytas.
Som nämnt tidigare kan en del komponenter programmeras. I ett visst steg i tillverkningen kan man inte ana vem beställaren är eller vad slutprodukten ska bli. Först vid programmeringen är detta klart. Många till synes lika komponenter går alltså till olika användare och företag.
Tack Stefan Bergström för ett intressant besök!
Tack också alla ni som bidragit med bilder!
Stefan Jeppsson