Mars 06

Nr 2

Årg 18

Tetra Paks Tekniska Förening

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Styrelsemedlemmar

Stefan Jeppsson ordförande. Ansvarig utgivare. Håller i medlemsbladet och aktiviteter.

Gabor Eötvös kassör. Håller i medlemsregistret.

Torben Bohn sekreterare.

Christer Westesson revisor.

Sune Andersson suppleand.

Preliminärt program - förslag på kommande aktiviteter

Precise Biometrics Ideon

C-Technologies Ideon

Print-on-demand tryckeri

Onkologen

Röntgenavdelningen

Kockums

Astra Zeneca

Anoto

Snickeri / Möbelsnickeri

Sjukhuset - driftscentralen, elkraft och VVS

MTA (medicinstekniska avdelningen) vid Lunds universitetsjukhus.

Miniatyr motor mässa

Jan.Jakobsson

Flygmuseum Ängelholm

Teknik på farfars vis (Helsingborg)

Bilmuseet Helsingör

Koningsegg

Sony Ericsson

Pågens

Örtofta sockerbruk

MC- och bilträff i Löddeköpinge

Löberöd glasbruk (A Sundberg)

Kreativum Karlshamn

Turning Torso

Klur

Förra uppgiften handlade om att svara på varför vissa bläckstråleskrivare har 4 patroner (svart, magenta, cyan och gult) medan andra har 6 (där även ljust magenta och ljust cyan är med) eller 8 (som även inkluderar ljusgult och ljusgrått).

Åter andra typer av skrivare har grönt och orange med i patronerna.

Kan man verkligen inte blanda till dessa färger eller vad är anledningen till det?

 

För att åskådliggöra alla tänkbara färger, kan man tänka sig rita upp ett diagram. Ju gulare, ju längre upp i diagrammet. Motsatsen till gult är blått. Ju blåare, ju längre ned i diagrammet. Så lägger vi även in rött och grönt. Ju rödare, ju längre till vänster i diagrammet. Motsatsen till rött är grönt. Ju grönare, ju längre till höger. Här har jag slumpvis lagt in lite färgprickar.

 

Det som är klart gult hamnar längst upp i mitten. Det som är klart rött hamnar längst till vänster i mitten. Det som är klart grönt hamnar i mitten längst till höger. Det som är klart blått hamnar längst ned i mitten. Orange hamnar en bit in mellan den gula och röda, eftersom den prick jag satte ut är lite dämpad. Hade den varit klar orange skulle den ha hamnat längst upp till vänster. Av samma anledning hamnade den mossgröna en bit in; samma för de båda violetta. Dämpade färgnyanser hamnar alltså en bit in på diagrammet. Endast klara rena färger hamnar ute i kanterna.

Nu sätter vi i stället ut gult, magenta och cyan. Det är de tre färgerna som förekommer i vanlig tryckpress, färgfotostat och färgskrivare.

 

Magenta är en klar röd-violett färg. Cyan är en klar grön färg, aningen mot blått.

Nu ska vi blanda färg! Blandar vi 50% av gult och 50% av magenta, får vi en punkt som ligger mitt emellan de ursprungliga punkterna. Den kan ju inte ligga någon annanstans på diagrammet än mitt emellan de två ursprungliga prickarna. Likaså får vi nya punkter om vi blandar 50% gult med 50% cyan, samt 50% cyan med 50% magenta.

 

Vi kan också blanda 33% gult med 33% cyan och 33% magenta. Vi får en prick mitt i diagrammet. Den är grå-violett. Hade vi haft rätt balans i de tre ursprungliga färgerna skulle denna blivit grå.

Vi kan fortsätta med dessa blandningar. 50/50 av två intillvarande färgprickar eller lika delar av tre intillvarande färgprickar.

 

Fortsätter vi, får vi en triangel. Men vi saknar en intensivt orange, en klar blå samt en klar gulgrön.

Vi kan alltså inte blanda vilka nyanser vi vill, om vi utgår från tre färger. Men vi kan blanda väldigt många.

 

Det är därför vissa färgskrivare har grönt eller orange bläck. Vi saknar dessa nyanser annars. Vi kan inte blanda till dem.

Sedan kan man resonera så, att våra ögon inte kan uppfatta vilka nyanser som helst. Om man tar tillräckligt intensiva nyanser för gult, magenta och cyan, borde vi kunna acceptera att vi kan återge vilken nyans som helst. Därmed uppstår nästa problem: färgerna är så intensiva, att vi inte kan blanda till svaga övergångar mellan färgerna. Det är därför vissa skrivare har svaga nyanser av cyan och magenta, färger som påverkar färgblandningarna mest.

Därmed fick vi svar även på detta.

 

Den som svarat är Christer Westesson

Den som är intresserad kan göra så: ta ett skrivet dokument och använd överstrykningspennor. Dessa färger är ju intensiva. Ta en färgfotostat! Kan de intensiva färgerna återges? För några år sedan kunde man inte ta en färgkopia av markeringar med överstrykningspennor; nu kan man kopiera nyanserna lite grann.

Konstnärerna fasade då man skulle trycka deras alster i färg: en hel del nyanser gick förlorade då man använde fyra färger. Man fick använda sex eller åtta olika nyanser för att konstnärerna skulle vara nöjda.

Det är ju märkligt, då man tänker efter, då vi bara ha tre olika sorters tappar i ögonen, som kan uppfatta tre olika nyanser. Men hjärnan bearbetar intrycken. Våra ögon har svårt att uppfatta gult. Det är därför som det inte finns gula pennor till whiteboarden: det syns inte. (Antagligen är det därför man valt rent gult i färgtriangeln.) Har du målarfärger, gör följande experiment: blanda gult och svart (”mörkgult”). Vilken nyans får du? Det är säkert mörkgult du blandat till, men våra ögon uppfattar nyansen på ett annat sätt.

 

Nu till nästa klur!

Tar du en trehörning och delar den mitt av, och tar bort en del, får du fortfarande en trehörnad yta.

Tar du en fyrhörning och delar den mitt av, och tar bort en del, får du fortfarande en fyrhörnad yta.

Tar du en femhörning och delar den mitt av, och tar bort en del, får du fortfarande en femhörnad yta.

 

 

 

Men vad får du då du delar en sexhörning, sjuhörning och åttahörning mitt av? Formel?

 

 

Svar senast den 31 mars till Stefan

Angående besöket på Polypeptide den 14 febr

Det var Alvin Paul som hade vänligheten att ta emot oss. 14 var anmälda, av max 15 st, 8 kom.

Alvin berättade att företaget på 50-talet hette Nordiska Hormonlaboratoriet. Man kunde inte tillverka syntetiska läkemedel då. Den första medicinen man gjorde på konstgjord väg var hormoner från hypofysen, som man tog ur slaktade grisars hjärnor.

Företaget kom på hur man i stället för att ta delar från djur kan bygga upp ett kemiskt preparat med atomer och molekyler. Basten är kolväte, C-H, eventuellt C-H-O-N, som kopplas i långa kedjor. Har man kommit så långt, har man tillverkat en peptid. Han man många peptider i en kedja, har man en polypeptid. Han man över 50 peptider i en kedja, kallas det hormon. 51 peptider i en kedja är hormonet insulin.

Företaget ändrade namn till Ferring. Polypeptiderna är inget läkemedel i sig, utan läkemedelssubstans.

Företaget Polypeptide avknoppades, för att sälja läkemedelssubstans till vem som helst, där Ferring är huvudkund. Ferring tillverkar medicin. Polypeptide har 150 personer anställda på företag i tre länder (Europa och USA). Ferring har 3000 personer anställda i världen. Företagen har växt från 500 till 5000 personer på 20 år.

Det första läkemedlet som Ferring tog fram var Tractocile.

Det tar 15 år att framställa ett läkemedel, där de sista åren tas upp av är djurförsök, kliniska tester och godkännande. Endast 3% av alla nya läkemedel blir godkända av myndigheterna.

Tillverkning av en läkemedelsubstans går till så, att man startar med en molekylkedja, en peptid, i en lösning. Behållaren är på några liter eller några kubikmeter. Därpå blandar man i nästa molekyl som ska fästa. Man kan ha hjälp med plastkulor, där rätt ände på molekylen fäster, katalysatorer med mera. Den kemiska uppbyggnaden sker vid normal temperatur och lufttryck. Det kan ta timmar eller dagar för rätt molekyl ska fästa sig på rätt ställe. Det tar närmare ett år innan man fått slutprodukten, ett frystorkat vitt pulver. Ett kilo är värt miljoner eller miljarder. I något steg kan det gå fel. Filter gör att man får fram de rätta molekylerna ur soppan. Polypeptide i Limhamn tillverkar 60 kg per år. Då har man förbrukat 100 ton lösningsmedel.

Vi fick inte ta bilder från processanläggningen. Om det är någon som tycker att en del bilder ser konstiga ut, så är det för att vi fick klä oss så att inga hårstrån hamnade i någon soppa.

 

Tack Alvin för ett intressant besök

Tack Christer Westesson, som ordnat besöket

Tack Kaj Holm för bilderna!

 

Stefan    

 

 

 

 

http://www.ferring.com/ Hemsida på engelska för hela företaget

 

http://www.ferring.se/ Hemsida på svenska för patienter o läkare som använder deras produkter.

 

http://www.polypeptide.com/ Hemsida på engelska för Polypeptide. Fast, de nämner knappt sin fabrik i Limhamn här! Det är ju ett danskt familjeföretag och deras flesta och största anläggningar ligger i Danmark

 

 

 

 

Stefan

Avtal med andra föreningar

SIK

Jag blev imponerad av att få fem inbjudningar av SIK (Skånska IngenjörsKlubben). Det är studiebesök och föredrag som ska ske under våren i deras regi. En del är unika besök, som jag själv hade haft svårt att arrangera. Vi har betalt för 20 ospecifierade medlemmar, så det är bara att hänga på!

Fem av TTF´s medlemmar har anmält sig till ubåtsföredraget den 21 mars. Det finns säkert platser kvar för fler intresserade. Närmare ubåtar än så här lär vi väl inte komma.

Två har redan anmält sig till besöket i Hallandsåsen den 1 april. Vi får info på deras utställning samt kommer att besöka deras södra arbetsplats. Det är begränsat antal besökare. Passa på! Fler arrangemang kommer kanske inte att ordnas till Hallandsåsen.

Astronomiförening

Själv är jag väldigt astronomi-intresserad. Vi har varit en gång och tittat på teleskopet i Oxie. Inte i – det var för molnigt den kvällen.

Tanken slog mig att vi kunde gå med som ett antal ospecifierade medlemmar där också. Då jag var på föredrag där för en månad sedan, tog jag upp frågan med deras ordförande, Peter Linde, som nappade på idén. Han lovade att ta upp det i deras styrelse. Då jag var på nästa föredrag i går (den 23 febr) hade emellertid Peter glömt ta upp det. Jag har även kallat TTF´s styrelse till möte, för att försöka lösa detta. En förundersökning hos TTF´s medlemmar har visat att tio är intresserade att gå med.

Astronomiföreningen är en hopslagning av Lunds och Malmös astronomiföreningar, Oxie observatorie och Tycho Brahe på Ven.

 

Astronomiföreningen ska göra ett studiebesök på det nya museet på Ven den 10 juni. Man har bokat 45 biljetter på färjan. Hoppas att allt är löst långt innan dess.

 

På föredraget i går nämndes ett par intressanta saker, som jag vill ta upp.

Man kan med en adapter koppla en digitalkamera till ett teleskop. Fördelen är högupplösning. Nackdelen är att den är dyr, begränsat antar bilder samt att man måste passa kameran. Man kan emellertid koppla en Web-kamera till ett teleskop också. Den är billig, man slipper passa exponeringarna, man kan fylla datorn med bilder. Nackdelen är lågupplösning. Men med hjälp av datorprogram kan man sålla ut de bästa bilderna man fyllt datorn med under natten. Datorprogrammet lägger flera bilder ovanpå varandra, så man kan få ganska bra upplösning. Med teleskop menas prisklass 10 – 20.000.

Det var Piotr Koppe som höll det föredraget. Jag antecknade hans hemsida, http://piotrastropages.tk/, men den fungerar inte. Kanske någon kan hjälpa mig?

 

Det andra som togs upp i går är också intressant. Peter Linde berättade om nästa generations teleskop, som ska byggas. Nackdelen med markbaserade teleskop är att jordatmosfären är orolig och stör. Man får inga klara bilder. Därför skickades Hubble upp. Nackdelen med ett rymdbaserat teleskop är att det är dyrt att reparera samt måste få plats i lastrummet på rymdfärjan.

Men för vilket teleskop som helst gäller att ju större spegel, ju mer detaljer kan vi se. Vi kan ännu inte se stjärnorna i en granngalax. För det krävs speglar som har 50 – 100 meter i diameter.

Här började man få problem med benämningarna: WLT = Very Large telescope samt TMT = Thirty (Twenty) meters telescope. För nästa storlek var man tvungna att hitta på nya benämningar: ELT = Extreme Large Telescope.

Sedan man fått upp Hubble, kom man på att man kan kompensera för jordens oroliga atmosfär för markbundna teleskop. Först får man dela upp den stora spegeln i ett stort antal sexkantiga speglar. Varje spegel hålls i position med tre motorer. Man ska kompensera för atmosfäriska störningar hundra eller tusen gånger i sekunden. Man ska kompensera för tyngdens påverkan på speglarna, värme och vind. För ett 10 meters-teleskop kan det bli tal om 10 000 sexkantiga speglar som ska justeras. 1000 gånger i sekunden. För det krävs superdatorer.

Nu kommer vi till det intressanta som Peter berättade. Han är med och påverkar hur teleskopen ska utformas. I detta fall med formler för bildens upplösning.

Man har kommit fram till att 100 meter blir alldeles för dyrt att tillverka. Teleskopen blir nog aningen mindre. Men gränsen går någonstans vid 50 meter. 20 eller 30 meter räcker inte för att lösa upp stjärnorna i närbelägna galaxer. Man är intresserad av att lösa upp stjärnorna, för att mäta enstaka stjärnors kemiska sammansättning i närbelägna galaxer.

Tar man ett foto av ett objekt, som man tror är en stjärna, kan det se ut så här:

Först då teleskopet har 50 meter i diameter kan man få en upplösning som ser ut så här. Man ser då att det är två stjärnor, inte en. Nackdelen är att det med 20 – 50 meters-teleskop börjar uppträda ringar runt ljuskällorna. Det är interferens-fenomen. Upplösningen är på gränsen vad teleskopen klarar av.

Då teleskopet har en diameter på 100 m, blir man av med en del ringar, men inte helt. Man klarar sig alltså ganska bra med 50 m teleskop och ett program, som tar ur sökt information ur bilderna.

 

För en liten närbelägen galax, en så kallad stjärnhop, kan man med dagens teleskop få en bild som ser ut så här.

Om man hade ett 50 meters-teleskop skulle vi få en bild som ser ut så här.

Om teleskopet hade varit 100 meter i diameter, skulle vi bli av med en del ringar runt stjärnorna, men inte helt.

Med datorprogram kan man tvätta ur störande saker mer eller mindre.

 

http://www.astro.lu.se/

 

 

 

Med hjälp av jätteteleskop kan man även upptäcka planeter utanför vårt solsystem, men det är då inom vår galax. Det finns planeter runt andra solar (=stjärnor) samt fritt vandrande planeter. Man har hittills upptäckt 180 planeter och 140 solsystem.

http://extrasolar.spaceart.org/extrasol.html

Med de nya teleskopen kan man se den kemiska sammansättningen på planeterna, t ex växtlighet (fast min egen kommentar är om det finns klorofyll just på den planeten).

Urklipp

Vi har inte haft urklipp från andra tidningar på några år. Sidan nedan har jag tagit från Illustrerad Vetenskap.